Scener ur ett vinterland

Hej bloggen,

för lite mindre än ett dygn sen anlände den, snöstormen, och sen dess har det snöat uppemot dryga 20 inches i Minnesota. Flygplatsen är stängd, bilarna på autostradan utanför mitt fönster kör i 30 och hörs knappt, facebook-grupper om "snowpocalypsen" med tusentals medlemmar har startats, hypen är stor. När jag i ett försök att trotsa vädermakterna gav mig ut i snöyran för att proviantera på kooperativa mataffären fick jag till slut ända se mig besegrad, då affären stängt på grund av det farliga vädret. Farligt väder alltså.

Tyvärr glömde jag kameran under expeditionen, så ni får hålla till godo med StarTribunes bildrapportering.

Sammanbrottet är nära.

Thanksgiving

Hej bloggen,


"When in Rome..." brukar man ju säga, angående att ta seden dit man kommer. Följaktligen tog vi tillfället i akt att sista torsdagen i november fira den amerikanska kristna högtiden Thanksgiving. Traditionen påbjuder att man denna dag äter kalkon, som de vänliga indianerna enligt historien gav till de puritanska pilgrimerna som hade ont om mat. Det är ju tacksamt att anlägga ett post-kolonialt perspektiv på det här. Nämligen hur indianerna, som idag åtminstone i teorin är fullvärdiga människor, ses som Guds instrument. Det är ju inte indianerna man tackar för maten, utan Gud.


Succé.

Det var gott med kalkon i alla fall, och till slut blev det sådär fint. Däremellan hade vi dock råkat spåna oss rejält, i efterhand kan man nog sluta sig till att vissa av kockarna kanske druckit mer vin under de tre-fyra timmarna som kalkonen stod i ugnen än vad som vore lämpligt när man ska skilja på plast och plåt i köket.


Rejäl rökutveckling i köket.

Trots intermezzot med den brända plastformen kunde vi till slut sätta oss till bords.


Vissa drack cola, andra drack vin.

Goda tider

Det finns mycket man kan glädja sig åt i det här konstiga landet. Ikväll gläder jag mig åt att amerikanerna har förstått det magiska i att förpacka bacon i förpackningar som rymmer 350g. För en (ba)connoisseur som jag betyder det att jag behöver ta fram stekpannan färre gånger. Jag gläder mig också åt att Artur hade två oöppnade vinflaskor hemma. Han får också cred för att just i denna stund sitter och spelar bra musik. En annan sak jag gläder mig åt är att jag och Artur fick chansen att prata med Martin Sila ikväll. Han tycks leva ett tämligen gott liv i Köpenhamn, även fast han enligt egen utsago hade en "rätt tråkig kväll".
Glädjen är stor!

Entertainment

Hej bloggen!

Igår var vi på basket. Vi såg Minnesota Timberwolves spela mot Los Angeles Lakers. Minnesota förlorade, ganska stort. Det var "kul", roligast av allt var underhållningen som inte var iscensatt, nämligen historien med glassmannen. För att publiken inte ska tappa sugen eller gå hem så bombarderas man med "innehåll" hela tiden. Mellan tredje och fjärde quartern visade dom till exempel s.k. roliga klipp på folk som ramlar på is.

Glassmannen var inte en del av underhållningsstaben utan en åskådare som blev less. Förutom roliga klipp så händer det mycket annat på läktaren under matchen, det delas ut pizza och t-shirtar och glass till lyckligt lottade rader. Just glassutdelningen var katalysatorn här, maskoten som skulle dela ut en stor bricka glasstrutar till vinnarraden började nämligen dela ut på fel rad först, noterade sitt misstag och krävde då struten åter från arga glassmannen.

Det skulle han inte ha gjort!

Glassmannen vägrade lämna ifrån sig struten och blev så arg att man på storbildsskärmen i taket kunde se när han slog omkull glassbrickan som maskoten bar på. Inte populärt bland publiken, eller, "Not cool" som speakern sa. Glassmannen blev en återkommande följetong och han förekom i resten av matchen på storbildsskärmen varje gång Lakers hade straffkast, då buandet bilden av honom utlöste skulle psyka straffkastaren.

Det är svårt att sympatisera med glassmannen, fast med lite välvilja skulle man kanske kunna dra en parallell till principen om reformatio in pejus, förbudet mot försämring till det sämre för en part efter överklagande i högre instans. Ett tag hade han ju en glass i handen.



Efter matchen pratade Minnesota Timberwolves team president inför oss, eller, vi blev "addressed" som det heter på engelska. En ganska jobbig stund, men det är ju bra att lämna sin comfort zone ibland.

Fem veckor till hemfärd

Det börjar lacka mot jul, i vart fall om man har samma tidsuppfattning som gemene amerikan. Däremellan kommer dock tacksägelsedagen som jag inte planerar att fira särskilt mycket. Kanske tillåter jag mig ett torrt kalkonbröst och en slev sötpotatis. Sötpotatis är f.ö. den sämsta grönsaken/frukten/stenfrukten/rovan som Gud skapat. Smakar som att slicka på ett limstift ungefär.

Hur som, eftersom julen är i antågande betyder det också att firma Ogelid/Jacobsson snart kommer hem. Jag hoppas att ni markerat datumet 24 december i era kalendrar, inte bara för att ni då säkerligen får inmundiga mozartkulor, grisfötter i aladåb och julmust som för 8 månader sedan var påskmust och för 6 månader sedan var midsommarmust, utan också för hälsa oss välkomna tillbaka till Svedala.

Ännu har vi dock drygt fem veckor kvar innan vi måste fara hemöver. Fem veckor som jag inte ser särskilt mycket fram emot, eftersom de till största del kommer att tillbringas läsandes urbota tråkiga böcker. Några roliga saker kommer säkert hinnas med, t.ex. blir vi bjudna på basketmatch på fredag mellan Timberwolves och Lakers. Det blir säkert skoj!

Igår var jag f.ö. på en annan basketmatch, Gophers mot Sienna. Bild av arenan nedan.

Efter ännu ett pladdrigt inlägg tackar jag för mig.

Nederbörd

Veckans chock står naturen för. När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret fanns det tydliga indikationer på att det snöat hela natten, marken var helt täckt av snö, vit snö. Och det snöade, och det har fortsatt snöa.



Apokalyptisk stämning

Trots snön, eller kanske tack vare den, gav jag mig ut för att försöka köpa vinterkläder. Det gick inte så bra. Undermålig plogning och bristande förtänksamhet (13 bokstäver) från min sida ledde till att jag kapitulerade och tog bussen hem igen.


Såhär kan en atomvinter se ut.

Kanske har dom plogat nästa gång jag går ut. Annars får jag beställa hem skor.

Två spännande saker jag hittat idag:

http://www.nytimes.com/2010/11/10/science/space/10galaxy.html?_r=2&hp

http://www.youtube.com/watch?v=Tzg2ZKkW-tA

Svensk-spåret

Skadeglädje är ju inget jag vill stoltsera med och jag känner mig därför tvungen att göra ett bättre inlägg. Eller, bättre och bättre. Det får man avgöra på egen hand.

I Minnehaha Park står Gunnar Wennerberg staty. På bilden står jag bredvid den statyn.



Här är jag bredvid statyn.

Innan jag för andra gången såg statyn, med mamma och pappa närvarande, så visste jag inte vem denne Wennerberg var, jag anade dock att han var svensk. Det här är ju utvandrarbyggd.

Wennerberg är "nån sorts skald" med koppling till Uppsala och massa annat. Vi spekulerade om att det fanns nån koppling mellan Wennerberg, Uppsala och utbytesprogrammet mellan UoM och Uppsala universitet, men jag vet inte.

I helgen fick jag reda på att det är min lärare i Rule of Law-seminariet, professor Stein, eller Bob Stein, som han kallades i lördags, som initierade utbytet. Borde naturligtvis gå vidare i det här och fråga honom vad som egentligen pågår här. Skulle dock bli förvånad om Wennerberg hade något med det hela att göra.

Jag skulle inte bli lika förvånad om svenska Advokatsamfundet hade något med det att göra, eftersom Bob Stein pratar en del om detta. Blir en liten cliffhanger här, oklart om ni nånsin kommer få mer klarhet i saken.

19 grader

Jag gör mitt bästa för att hänga med i nyhetsrapporteringen hemifrån. Noterar därför (inte helt utan skadeglädje) att det verkar pågå något slags snökaos hemma.

Här är det 19 grader celsius och sol. I Fahrenheit är det 66.2.

Så nu vet ni det.

Hoppas att ni har det bra därhemma, trots vädret.

Obamas nederlag

Demokraternas tillbakagång i mid term-valen har beskrivits som ett historiskt nederlag, och det är säkert så. Jag är ingen expert i ämnet! Valnederlag analyseras ju i regel "noggrant" av ledarsidor och andra opinionsbildare och den här gången tycks man ha nått konsensus om att det var ekonomin som sänkte demokraterna. En majoritet av de amerikanska väljarna angav att ekonomin var den viktigaste frågan i valet. Demokraternas tillbakagång skulle då ha berott på att Obama inte fokuserade tillräckligt mycket på åtgärder för att vända konjunkturen.

Om detta skriver svensk-kändisen Paul Krugman följande i NY Times:

"The Focus Hocus-Pocus"

Tycker att Krugman talar klarspråk om vad valnederlaget egentligen handlar om, nämligen att folk inte gillar Obamas "socialism", och att dom som eventuellt gör det inte röstar. Dessutom så tycker jag att hans resonemang sätter fingret på ytterligare en trend inom den samtida politiken, nämligen att val allt mer blivit en tävling i att framstå som ett "kompetent" regeringsalternativ. Ungefär som att ekonomi var en fråga som det är sannolikt att regeringar kunde tappa fokus från. Jag tycker det är ytterst problematiskt att folk röstar efter helt "skönsmässiga" faktorer som typ antalet högskolepoäng tagna i nationalekonomi, eller hur bra man klär i kostym, eller att man inte är kvinna, eller att man trivs bra med storkapitalet.

Om man låter såna faktorer vara avgörande så dör ju hela den politiska processen ut, och till slut kommer man inte ens kunna säga att ett partis nederlag beror på att väljarna inte höll med om partiets politik var för dålig, utan på andra faktorer, vars koppling till politiska frågor och sakfrågor i bästa fall är ganska svag.
Fotbollslag kan förlora för att man "tappar fokus" på defensiven, men jag tycker nåt blir fel när man börjar beskriva politiska nederlag i såna termer.

Beirut also had a good record on multi-culturalism before the civil war

Hej alla glada bloggläsare,

Inläggets titel är ett citat från en deltagare på dagens Foreign Relations-seminarium. Uttalandet föranleddes av att seminarieledaren förklarade att han personligen tyckte att USA varit ett föregångarland när det gällde mångkultur, något jag för övrigt instämmer i. Det är kul i skolan i alla fall.

Foreign Relations är en höjdare, fast ibland är det frustrerande. Även om det på vissa håll fanns spår av någon sorts ambivalent inställning till fenomenet Targeted Killings & Drone Attacks, som var dagens ämne, så slutade det hela med att vår lärare konstaterade att det för första gången inte var någon på seminariet som hade några egentliga invändningar mot policyn (jag räknades inte).

I helgen firade vi Jocke och Anna med en hejdundrade skiva. Eftersom det var Halloween var jag utklädd.



En korvdräkt, som ni ser. $25 kostade den, ypperligt prisvärt. Festen var en stor succé.

Verklighetens folk även här?

Hej bloggen,


det har varit lite dåligt med rapporter från veckans firande av Jockes 25-årsdag. Det blir inte så mycket bättre i och med det här inlägget tyvärr. Kan dock berätta att jag planerar för fullt inför morgondagens bål och att Jocke jobbar hårt med övrigt, kan dock knappt komma på vad mer än bål som krävs för en lyckad fest.


Republikanska Tea Party-rörelsen här påminner lite grann om kristdemokraterna i Sverige. Fast det finns viktiga skillnader. Medan de flesta i Sverige skrattade åt utspelet om verklighetens folk så har Tea Party-rörelsen ganska mycket vind i seglen inför valet på tisdag. Sen handlar Tea Party-rörelsen om mycket mer än att försvara reaktionära sociala värderingar. Den här krönikan illustrerar ytterligare en skillnad; Tea Party-rörelsen är långtifrån så marginaliserad som ju KD faktiskt är.

The number 25

HURRA!!! CHAMPAGNE!!!!




Jocke fyller 25 år idag och det blir fest veckan ut. Firandet inleds idag på lunchtimmen då vi inviger nya Afro Delin som har öppnat i vårt kvarter. Hoppas dom har sånt där etiopiskt bröd. Jockes födelsedag sammanfaller också med Halloween som verkar sjukt stort här. Jag kommer rapportera kontinuerligt under veckan.

New York, del II

"Roofdecket" på Lewis hus.

The Met, gamla stenar och folk.

Rustning. Arms and armor-avdelningen.

New York, del I

Ombyte i livsmiljö.

IBT

Central Park. 18 grader och sol.

Ingången till boendet

Hate to say I told you so

Att spela spelet

Om jag ändå kunde ta ett kort nu. Sitter på lektion och tre personer framför mig spelar tre olika spel; yatzy, schack och något slags tower defense-spel. Samtidigt pratar Professor Feld om att 650 gr kokain kan ses som "for recreational use". Humor!

Imorgon åker jag till Nueva York. Tyvärr missar jag Barack Obama, som håller något slags rally här på universitetet på lördag. Istället får jag sol, höga hus och dyr öl.

Bowling

Vi har gått med i Legal Bowling, Law Schoolens bowlingliga. I söndags spelade vi första matchen. Jag tror vi förlorade, vi mötte Motion to Strike (dom flesta har "sjukt" roliga namn, vårt är lite mer korpen-mässigt; Bowling with the Swedes).
Det var roligt ändå.



Gurra gästbowlade. I bakgrunden ser man banmekanikern Pah-kut som ryckte in när vår bana blev trasig.





Succévideon.

Hoppas allt är bra med er därhemma!

Chicago and more

Förra helgen var jag i Chicago tillsammans med större delen av svenskgänget, dock ej Jocke. Chicago var en ganska kul stad, den är väldigt stor.


Såhär såg jag ut när jag kom till Chicago.


Höga hus.


Vi gick på museum, där skapade jag metakonst.


Jag gick förbi den här affären, men gick aldrig in.


Såhär såg det ut när jag klev av tunnelbanan vid mitt vandrarhem.


Såhär såg det ut när jag gick av tunnelbanan vid University of Chicago.


Ungefär såhär såg det ut på museet, fast det man såg var större och på en vägg, i verkligheten snarare än på internet ungefär.


Ett parkeringshus vid vatten.


Det var skönt att komma tillbaka till Minneapolis. Det är en mindre stad, men det händer mycket tokigt även här.

RACCOOOOOOON!

Igår såg jag en tvättbjörn på vägen hem från skolan. Äcklig som tusan då djuret valt kloakerna som sin permanenta bostad. Den såg ut som en stor grävling ungefär. Jag hoppas få se den någon fler gång så jag kan fota den.

I övrigt kan jag meddela att vi startat ett bowling-lag som kommer delta i höstens seriespel "Legal Bowling". Artur har bowlat tre gånger i sitt liv och jag kan inte säga att jag är särskilt bra. Vi har dock lämnat walk-over för den första matchen eftersom Artur och resten av vårt lag befinner sig i Chicago i helgen. Själv är jag kvar i MPLS och läser om Miranda-varningar och stokastisk ignorans. Lil' Waynes nya album livar dock upp studierna.

Hoppas ni har det bra där hemma.

Kommentarer

Goda nyheter!

Nu kan man kommentera anonymt.

Abortfrågan

Hej bloggen,

En av de saker som är spännande här är att en ganska avsevärd del av befolkningen har åsikter som skiljer sig starkt ifrån vad som är ganska okontroversiellt hemma i Sverige. Abortfrågan är förstås en sådan. I förra veckan tog vi upp Roe v. Wade, det klassiska fallet från 1973 där amerikanska HD ogiltigförklarade lagar i Texas som förbjöd abort, på Constitutional Law II. Jag hade förväntat mig en livligare debatt men folk höll sig ganska lugna och den kristna högern höll en ganska låg profil, trots att jag hört att det finns en hel del stridbara evangelister på skolan och framförallt på Reproductive Rights-kursen.

Läraren bad dock efter en stund dom som höll med majoriteten i Roe v. Wade att räcka upp handen, det visade sig att lite drygt halva klassen höll med. Då bad läraren en av dom som inte räckte upp handen att förklara varför han (för det är oftast en han, och så även denna gång) inte höll med. Argumenten som majoriteten använder sig av är väl i korthet att man finner att det finns en "right of liberty" som abortförbud inskränker, medan frågan i fallet gäller huruvida det också finns ett berättigat statligt intresse att skydda liv.

I Roe v. Wade konstaterar majoriteten att det råder oenighet bland experterna huruvida det faktiskt finns ett liv att skydda i abortfrågan och tillåter aborter fram till en viss tidpunkt då man med hjälp av något slags fritt skön bestämmer att det skyddsvärda intresset, som till slut blir "potential life", är tillräckligt starkt.

Abortmotståndarna vänder sig i samtliga fall mot att den här tveksamheten bland experterna slutar till "livets nackdel". "When in doubt, I think they should play it safe and decide that life exists." Var vad i princip samtliga anti-abortgrabbar sa. Läraren frågade då om dom tyckte att det var upp till staterna att bestämma det här, för minoriteten menar i princip att det är helt och hållet upp till staterna att bestämma i abortfrågan och att konstitutionen inte säger någonting i frågan, och om det hade varit okej att komma fram till att det inte existerar något skyddsvärt intresse alls.

Det här svarade ingen på för läraren kom ganska snabbt med följdfrågan vad det var för fel med att tvinga folk att genomgå aborter, eller under vilka omständigheter man skulle kunna tillåta sån lagstiftning?

Och ingen kom på något svar! Tiotals sekunder av tystnad.

För abortmotståndarna är det inte alls en självklarhet att om man förbjuder abort på religiösa grunder så innebär det i princip att man begränsar kvinnors rätt över sin kropp till förmån för ett påhittat skyddsändamål!

Man kan förstås invända att även sekulariserade och icke-religiösa har lätt för att se ett skyddsändamål i ett foster, och att man knappast behöver religion för människovärdets skull. Och det är i och för sig helt sant, fast det avgör knappast frågan och det är i mina ögon inte ett skäl för abortförbud.

Det mest talande är dock grabbarnas fullkomliga oförmåga att komma på varför det var olämpligt att tvinga folk att genomgå aborter, och det bekräftade verkligen min föreställning att abortmotståndet har sitt ursprung i en mycket "grabbig" miljö.

Fascinerande fågelnyheter

Talgoxe som undkommit kattens klor, dock med ett öga mindre

Jag nåddes idag av fascinerande och smått häpnadsväckande siffror på hur många fåglar som svenska tamkatter dödar varje år.

"– Tre tusen döda fåglar får sägas vara lite med tanke på spillets omfattning. Betydligt fler fåglar har dött efter betydligt mindre utsläpp, konstaterar Lundin.

Efter ”Exxon Valdez”-katastrofen i Alaska 1989, med ett många gånger mindre utsläpp, dog minst 250.000 fåglar.

Som jämförelse dör årligen miljontals fåglar genom att flyga in i fönster, och bara i Sverige dödar tamkatter varje år uppskattningsvis sex miljoner fåglar."

Två frågor; hur har man "uppskattat" katternas mordfrekvens? Är det skillnad på fågel och fågel?

CARIBOU

Stor bild, stor glädje (förhoppningsvis). I kväll går jag och Artur på vår första konsert här i MPLS. På fredag följer den andra, då med Local Natives på scen. Kan bara bli bra det här.

Kulturlördag

Livet är inte bara arbete, ibland är det helg också. För att fira detta har jag idag varit ute "en sväng på stan". Lilla svängen har bland annat resulterat i följande;

1. Jag är inte lika avigt inställd till stadsplaneringen här i Minnesota.
2. Grådaskigt väder har fått lite på pluskontot.
3. Jag äger nu skivan People from Ibiza REMIX



Målet för utflykten var Minneapolis Institute of Art. Vi bor ganska nära institutet men för att komma dit måste man gå via Franklin Avenue och när man har kommit ungefär halvvägs på Franklin Avenue, om man ska till MiA, så är det lite för läskigt för att jag skulle våga gå där idag. Så jag åkte buss.

På vägen till museet gick jag förbi det här huset. Det är Portland Real Estates World Head Quarters, det ni. Observera mattan utanför, det signalerar att det är lite klass på stället!




Det var trevligt på museet. Det var jättestort så jag höll mig till europeiskt 1500-1700-tal, det beror inte på att jag är värdekonservativ utan på att det var den första avdelningen jag gick in i.



Simma lugnt!

Gratulationer

I dag fyller Artur 24 år! Då det varit väldigt tomt i bloggens kommentatorsfält känns detta som ett ypperligt tillfälle till förändring. Kommentera Arturs födelsedag, den här bilden eller både och!

Vägen till skolan

Hej och hå,

länge sedan jag skrev. För inlägget handlade om korv om jag inte missminner mig. Den här gången tänkte jag bidra till bloggen med en liten film som jag spelade in i går för att visa hur min väg till skolan ser ut. Artur sägs ta en annan väg. Jag tror att det handlar om att han använder apostlahästarna och jag min fina röda cykel. Cykeln är dock ingenting i jämförelse med Nordstjernan. Vilken cykel det var! För er som är kvar i Uppsala; håll utkik efter henne och stjäl tillbaka den om läge ges.

I går lyckades jag också skinna några av mina klasskamrater på $70 i Hold 'em. Förhoppningsvis är jag fortfarande deras kompis.

In the Kingdom of Fear

Kollade precis min universitets-mail. Jag hade fått mail från Polisen.

"Two separate crimes occurred in an off-campus fraternity house over
the weekend. The fraternity house is located in the 1700 block of
University Avenue SE (see map below). In both cases the crimes
occurred during a party, and in both cases party guests were
victimized by other party guests.../

...This Crime Alert is sent in compliance with the federal Clery Act
which requires universities to alert the campus community of crimes
that may pose an ongoing threat to students and employees."

Jaha?

Det stod mer i mailen, bland annat fick man veta mer om brotten, och så fick man signalement på förövarna. Jag ska akta mig för svarta personer med t-shirt och jeans. Jag undrar vilka det är som tycker att såna här mail är en bra idé.

Mycket konstigt vid microvågsugnarna

Hej bloggen,

jag äter ofta matlåda i skolan och då använder jag microvågsugn för att värma maten. Inte sällan är jag ensam brukare av dessa men idag fick jag sällskap av en tjej som poppade popcorn i micron. Klockan 12.00, en tisdag, i skolan!!!

Det känns inte rimligt. Inte alls.

Djurliv del 1

Hej bloggen,

i förra veckan utlovade jag bilder på amerikanska djur. Hittills har jag inte sett så många djur och jag ångrar nu lite att jag slog på stora trumman s a s, för det blir kanske inte så mycket djurbilder. För att väga upp så visar jag istället video.




Precis som människor tycker ekorrar om att vara i naturen. Den här ekorren stötte jag på igår, i en park.

Igår hade vi valvaka här i Seward. Resultatet spred lite dålig stämning på vissa håll, mycket dålig stämning på andra, men dom flesta åt pizza och då kändes det kanske lite bättre. Dominos har en hemsida där man kan följa pizzans resa från bakbord till kartong via internet. Det ni!

I helgen var vi också på fest. Det var inte den roligaste festen jag varit på men värdinnan hade pool, jag badade ej men den var enligt uppgift varm och skön.



Hoppas allt är bra med er därhemma!

Måndag slut.

Kultur och fritid

En definitiv sevärdhet, om man ändå är i Minneapolis, är the Sculpture Garden. Som namnet antyder är det en trädgård, med skulpturer. Vi åkte dit med Lindsay, Matt och Kelsey. Utflykt liksom. På bilden syns bland annat Jocke och trädgårdens stora dragplåster, "Cherry on a spoon".



På grund av att Jocke fotade med solbrillor på sig, samt att jag (förhoppningsvis) är väldigt non-photogeniqué blir det inga bilder på mig, too low quality.

Istället - en bild på en bro.




Annars är allt bra. Det ryktas om en episk fest ikväll i Minnetonka, det återstår att se hur stor den svenska delegationen blir.

Som avslutning några ord på vägen.

Klockan är halv åtta och jag är precis hemkommen från skolan. Detta firas

med korv, öl och god läsning.

Jag funderar på att göra min del av den här bloggen till en matblogg. Vad tror ni?

"NO I DON'T."

Det är med stor glädje jag presenterar den första bilden härifrån (raggmunksbilden visade tyvärr inte våra raggmunkar, som var goda om än inte lika fina):




På bilden ser man träden utanför mitt fönster, och man ser motorvägen. Motorvägen med 8 filer. Det ni! Ljuden från trafiken har börjat låta som vågor som slår nu, det är nästan som att sova på stranden. Man ser också bron jag går över varje dag på väg till skolan.

Många har hört av sig och efterfrågat bilder på djurlivet i Minnesota. Eftersom jag också tycker att det är spännande med djur och sånt ska jag gå dessa önskemål till mötes inom kort.

Rörig bild

Hej alla glada bloggläsare!

Till att börja med har Amazon berättat för mig att dom skickat kameran. Snart blir det bilder med andra ord. Fler goda nyheter: lägenheten är nu (hoppas vi) lägenheten 1.1, en uppgraderad version. Jag har numera 3 amerikaner på min facebook, det är nästan en i veckan. Social genius. Den nya svenska vågen slår över U of M Law School.

Fick annars frågan i veckan; "träffat många sköna jävlar?"
Visste inte riktigt vad jag skulle svara. Ja?

Nja, jag vet inte. En kille som kallade sig Critter var rolig. Han hade dom smalaste underarmar jag sett tror jag, i alla fall på en i övrigt fullvuxen människa. Dom såg ungefär som min vänsterarm gjorde när läkarna tog av gipset på det i sexan. Jocke har hans nummer, och dom har SMS:at sen vi sågs. Han skulle fixa cyklar åt oss, och allt annat vi kunde tänkas vilja ha. Som svensk kanske man drar sig för att be tjänster sådär, fast vi får se. Minneapolis är tydligen en cykelstad av rang.

Galli Mathias

är kurslitteraturen full av.

I dag var jag på en sån där football-game. Det var universitets lag - Golden Gophers som mötte något gäng från South Dakota. Det bidde däng, men mycket folk var det på plats närmare bestämt 49 554.

Middag.

21.28

Det är tiden som Professor Kopka tyckte det var rimligt att avsluta första lektionen i Law of Cooperatives på. Jag hade gärna slutat någon minut tidigare än så. Lektionen var i och för sig intressant men medförde också att jag satte mig i den så kallade "skiten". Vad skiten innebär är att jag, tillsammans med tre andra studenter, ska genomföra en community development-studie i en av stadens fattigare områden, CedarRiverside. Målet med studien är att få fler östafrikanska immigranter att intressera sig för business-modellen Cooperatives. Detta må förvisso vara ett ädelt ändamål, men med tanke på att vi endast har sex veckor på oss känns det hela ganska hopplöst.

Nåväl, jag återkommer med rapporter om studiens framgångar och motgångar.

Forsta dagen i skolan.

Sitter i en datorsal som paminner mig om datorns intag i svenska skolor. Ni vet, nar det inte fanns nagot som stod hogre upp pa kommunpolitikernas agenda an att varje skola skulle ha nya, frascha datorer sa att barnen kunde lara sig allt om IT. IT ar for ovrigt nagot som Artur pastar sig vara en mastare pa.
Anyways, i dag hade jag min forsta lektion – Comparative Law. Det var en ganska behaglig upplevelse, mest for att den sokratiska metoden inte verkar vara professor Parisis favorit bland pedagogiska laromedel. Daremot insag jag att min kunskap om det amerikanska skadestandssystemet ar tamligen dalig. Battring kravs saledes eftersom just amerikanska skadestandsratt verkar vara det amne som anvands som utgangspunkt for studierna i Comparative Law.

Ett tillagg bor goras till Arturs redogjorelse for vara eskapader, namligen den eminenta kraftskivan. Innan vi akte hade jag fatt nys om att American Swedish Institute, hadanefter ASI, skulle anordna en kraftskiva for sina medlemmar. Detta tyckte jag lat som en bra grej att ga pa dels for att kraftor ar gott, dels for att ol ar gott. Efter lite overtalning fick jag med mig Artur. $45 fattigare klev vi sa in i ASI:s borg eller vad man nu vill kalla det. Storre an Tyreso Hus var det iaf. En kvalificerad gissning ar att vi sankte medelaldern med cirka 56 ar, da det stora flertalet av kraftskivans gaster verkar varit forrymda fran narmsta aldersdomhem. Vi nedslogs dock inte av detta faktum utan satte oss till bords. Mycket ont kan man saga om amerikaner, men organisation ar de duktiga pa. Tysken ain't got nothin' on the americans. Vid bordet fanns hattar, haklapp, sanghafte och forfriskningar. Pa golvet fanns en mycket entusiastisk toastmaster som, enligt egen utsago, var en hejare pa snapsvisor. Da han fick reda pa att vi var fran "the old country" blev vi genast hans adepter. Detta opakallade mentorskap gick sa langt att vi fick stalla oss i mitten av festlokalen och infor gasterna, som uppgick till ca 100 personer varav en former governor, framfora Gubben Noak. Enligt toastmastern var Gubben Noak den mest traditionella av alla svenska snapsvisor!
Sangen kan nog sagas vara kvallens hojdpunkt tillsammans med de 22 kraftorna jag lyckades trycka i mig.

Nu ska jag aterga till lasning av the Law of Cooperations.

Tack for den har gangen.

Varningstecken

Det sägs att gammelmedierna nådde någon sorts höjdpunkt i senare delen av mitten på 1800-talet. Jag vet inte vart jag fått det ifrån, men tydligen är det tidningarnas kvalité som avses, och det ska ha berott på att läsarkretsen i sin tur var bildad och villig att betala för journalistik av det bättre slaget. Eller nåt sånt.

Ett fenomen jag märkt av här, och som nog istället får ses som ett slags lågvattenmärke när det media, är att vissa kanaler här (alla kanaler vi får in) bara har nyhetsprogram som visar "eye witness news". Eftersom varje inslag som namnet antyder kräver ett ögonvittne så handlar nyhetssändningarna nästan enbart om att människor haft inbrott, att nån fyller år eller om nyheter av ding-dong-värld-karaktär. Ingen omvärldsbevakning med andra ord! För övrigt har vi under vår första tid här lärt oss att cirka 14% av amerikanerna har pass. Av dessa är det omkring 4% som använder sitt pass för att korsa antingen Atlanten eller Stilla Havet. Svårt att hitta ögonvittnen för omvärldsbevakning med andra ord.

Väderinslag är dom dock bra på. Av de uppskattningsvis 14 kanaler vi har visar 3 vädret non-stop.

Avslutningsvis kan jag glädja er med att jag beställt en kamera. Bilder kommer inom 3 veckor (jag valde kostnadsfri frakt).

IBT

Yes! Där satt den.

IBT är ett honnörsbegrepp för oss här i USA. Att lyckas föra sig värdigt, som det anstår en sann globe-trotter, från flygplats till destination och därefter klara av hemresan är kanske mitt främst mål med resan. Kanske.

Däremellan är det förstås mycket som ska åstadkommas. Vi har varit här i nästan tre veckor nu. Ännu har vi inte förmått fixa en kamera, jag vill gärna att det här blir en s.k. bildblogg, men mycket annat har hänt. Det är nästan för mycket för att ens börja redogöra för någonting. Några saker kan dock nämnas:

- Vi bor i området Seward. Det är "kind of a hippie-area" enligt vår hyresvärd Mike. Främst ser man dock ny-amerikaner med ursprung i Afrikas horn samt en liten koloni av latinamerikanska "meth heads" som hänger utanför vårt lokala Taco Bell. Mycket har hänt sedan 60-talet, och allt har nog inte förändrats till det bättre. Maten är dock mycket billig på Taco Bell.

- Skolan har inte börjat än. Vi har dock haft biblioteksundervisning. Det var lärorikt.

- Vi har varit på baseball, vårt lag (Minnesota Twins) vann. Med 2-1, matchen varade i drygt 3 h, men det är inte främst spelet man går på baseball för. Läktaren är fylld av humorister;

Försäljare: - ICE CREAM! ICE CREAM! LEMON, STRAWBERRY! ICE CREAM! LEMON STRAWBERRY!!
Vår bänkgranne: - Who you calling me lemon strawberry? I don't even know you.

Tjock kvinna ska försöka gå förbi grannarna på raden under vår, det går trögt. Som om inte det vore nog utbrister humoristen hon försöker passera:
"Don't step on my peanut shells",
vilket gör manövern ännu svårare.



Det var allt för den här gången. Hoppas ni har det bra därhemma!