Goda tider

Det finns mycket man kan glädja sig åt i det här konstiga landet. Ikväll gläder jag mig åt att amerikanerna har förstått det magiska i att förpacka bacon i förpackningar som rymmer 350g. För en (ba)connoisseur som jag betyder det att jag behöver ta fram stekpannan färre gånger. Jag gläder mig också åt att Artur hade två oöppnade vinflaskor hemma. Han får också cred för att just i denna stund sitter och spelar bra musik. En annan sak jag gläder mig åt är att jag och Artur fick chansen att prata med Martin Sila ikväll. Han tycks leva ett tämligen gott liv i Köpenhamn, även fast han enligt egen utsago hade en "rätt tråkig kväll".
Glädjen är stor!

Entertainment

Hej bloggen!

Igår var vi på basket. Vi såg Minnesota Timberwolves spela mot Los Angeles Lakers. Minnesota förlorade, ganska stort. Det var "kul", roligast av allt var underhållningen som inte var iscensatt, nämligen historien med glassmannen. För att publiken inte ska tappa sugen eller gå hem så bombarderas man med "innehåll" hela tiden. Mellan tredje och fjärde quartern visade dom till exempel s.k. roliga klipp på folk som ramlar på is.

Glassmannen var inte en del av underhållningsstaben utan en åskådare som blev less. Förutom roliga klipp så händer det mycket annat på läktaren under matchen, det delas ut pizza och t-shirtar och glass till lyckligt lottade rader. Just glassutdelningen var katalysatorn här, maskoten som skulle dela ut en stor bricka glasstrutar till vinnarraden började nämligen dela ut på fel rad först, noterade sitt misstag och krävde då struten åter från arga glassmannen.

Det skulle han inte ha gjort!

Glassmannen vägrade lämna ifrån sig struten och blev så arg att man på storbildsskärmen i taket kunde se när han slog omkull glassbrickan som maskoten bar på. Inte populärt bland publiken, eller, "Not cool" som speakern sa. Glassmannen blev en återkommande följetong och han förekom i resten av matchen på storbildsskärmen varje gång Lakers hade straffkast, då buandet bilden av honom utlöste skulle psyka straffkastaren.

Det är svårt att sympatisera med glassmannen, fast med lite välvilja skulle man kanske kunna dra en parallell till principen om reformatio in pejus, förbudet mot försämring till det sämre för en part efter överklagande i högre instans. Ett tag hade han ju en glass i handen.



Efter matchen pratade Minnesota Timberwolves team president inför oss, eller, vi blev "addressed" som det heter på engelska. En ganska jobbig stund, men det är ju bra att lämna sin comfort zone ibland.

Fem veckor till hemfärd

Det börjar lacka mot jul, i vart fall om man har samma tidsuppfattning som gemene amerikan. Däremellan kommer dock tacksägelsedagen som jag inte planerar att fira särskilt mycket. Kanske tillåter jag mig ett torrt kalkonbröst och en slev sötpotatis. Sötpotatis är f.ö. den sämsta grönsaken/frukten/stenfrukten/rovan som Gud skapat. Smakar som att slicka på ett limstift ungefär.

Hur som, eftersom julen är i antågande betyder det också att firma Ogelid/Jacobsson snart kommer hem. Jag hoppas att ni markerat datumet 24 december i era kalendrar, inte bara för att ni då säkerligen får inmundiga mozartkulor, grisfötter i aladåb och julmust som för 8 månader sedan var påskmust och för 6 månader sedan var midsommarmust, utan också för hälsa oss välkomna tillbaka till Svedala.

Ännu har vi dock drygt fem veckor kvar innan vi måste fara hemöver. Fem veckor som jag inte ser särskilt mycket fram emot, eftersom de till största del kommer att tillbringas läsandes urbota tråkiga böcker. Några roliga saker kommer säkert hinnas med, t.ex. blir vi bjudna på basketmatch på fredag mellan Timberwolves och Lakers. Det blir säkert skoj!

Igår var jag f.ö. på en annan basketmatch, Gophers mot Sienna. Bild av arenan nedan.

Efter ännu ett pladdrigt inlägg tackar jag för mig.

Nederbörd

Veckans chock står naturen för. När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret fanns det tydliga indikationer på att det snöat hela natten, marken var helt täckt av snö, vit snö. Och det snöade, och det har fortsatt snöa.



Apokalyptisk stämning

Trots snön, eller kanske tack vare den, gav jag mig ut för att försöka köpa vinterkläder. Det gick inte så bra. Undermålig plogning och bristande förtänksamhet (13 bokstäver) från min sida ledde till att jag kapitulerade och tog bussen hem igen.


Såhär kan en atomvinter se ut.

Kanske har dom plogat nästa gång jag går ut. Annars får jag beställa hem skor.

Två spännande saker jag hittat idag:

http://www.nytimes.com/2010/11/10/science/space/10galaxy.html?_r=2&hp

http://www.youtube.com/watch?v=Tzg2ZKkW-tA

Svensk-spåret

Skadeglädje är ju inget jag vill stoltsera med och jag känner mig därför tvungen att göra ett bättre inlägg. Eller, bättre och bättre. Det får man avgöra på egen hand.

I Minnehaha Park står Gunnar Wennerberg staty. På bilden står jag bredvid den statyn.



Här är jag bredvid statyn.

Innan jag för andra gången såg statyn, med mamma och pappa närvarande, så visste jag inte vem denne Wennerberg var, jag anade dock att han var svensk. Det här är ju utvandrarbyggd.

Wennerberg är "nån sorts skald" med koppling till Uppsala och massa annat. Vi spekulerade om att det fanns nån koppling mellan Wennerberg, Uppsala och utbytesprogrammet mellan UoM och Uppsala universitet, men jag vet inte.

I helgen fick jag reda på att det är min lärare i Rule of Law-seminariet, professor Stein, eller Bob Stein, som han kallades i lördags, som initierade utbytet. Borde naturligtvis gå vidare i det här och fråga honom vad som egentligen pågår här. Skulle dock bli förvånad om Wennerberg hade något med det hela att göra.

Jag skulle inte bli lika förvånad om svenska Advokatsamfundet hade något med det att göra, eftersom Bob Stein pratar en del om detta. Blir en liten cliffhanger här, oklart om ni nånsin kommer få mer klarhet i saken.

19 grader

Jag gör mitt bästa för att hänga med i nyhetsrapporteringen hemifrån. Noterar därför (inte helt utan skadeglädje) att det verkar pågå något slags snökaos hemma.

Här är det 19 grader celsius och sol. I Fahrenheit är det 66.2.

Så nu vet ni det.

Hoppas att ni har det bra därhemma, trots vädret.

Obamas nederlag

Demokraternas tillbakagång i mid term-valen har beskrivits som ett historiskt nederlag, och det är säkert så. Jag är ingen expert i ämnet! Valnederlag analyseras ju i regel "noggrant" av ledarsidor och andra opinionsbildare och den här gången tycks man ha nått konsensus om att det var ekonomin som sänkte demokraterna. En majoritet av de amerikanska väljarna angav att ekonomin var den viktigaste frågan i valet. Demokraternas tillbakagång skulle då ha berott på att Obama inte fokuserade tillräckligt mycket på åtgärder för att vända konjunkturen.

Om detta skriver svensk-kändisen Paul Krugman följande i NY Times:

"The Focus Hocus-Pocus"

Tycker att Krugman talar klarspråk om vad valnederlaget egentligen handlar om, nämligen att folk inte gillar Obamas "socialism", och att dom som eventuellt gör det inte röstar. Dessutom så tycker jag att hans resonemang sätter fingret på ytterligare en trend inom den samtida politiken, nämligen att val allt mer blivit en tävling i att framstå som ett "kompetent" regeringsalternativ. Ungefär som att ekonomi var en fråga som det är sannolikt att regeringar kunde tappa fokus från. Jag tycker det är ytterst problematiskt att folk röstar efter helt "skönsmässiga" faktorer som typ antalet högskolepoäng tagna i nationalekonomi, eller hur bra man klär i kostym, eller att man inte är kvinna, eller att man trivs bra med storkapitalet.

Om man låter såna faktorer vara avgörande så dör ju hela den politiska processen ut, och till slut kommer man inte ens kunna säga att ett partis nederlag beror på att väljarna inte höll med om partiets politik var för dålig, utan på andra faktorer, vars koppling till politiska frågor och sakfrågor i bästa fall är ganska svag.
Fotbollslag kan förlora för att man "tappar fokus" på defensiven, men jag tycker nåt blir fel när man börjar beskriva politiska nederlag i såna termer.

Beirut also had a good record on multi-culturalism before the civil war

Hej alla glada bloggläsare,

Inläggets titel är ett citat från en deltagare på dagens Foreign Relations-seminarium. Uttalandet föranleddes av att seminarieledaren förklarade att han personligen tyckte att USA varit ett föregångarland när det gällde mångkultur, något jag för övrigt instämmer i. Det är kul i skolan i alla fall.

Foreign Relations är en höjdare, fast ibland är det frustrerande. Även om det på vissa håll fanns spår av någon sorts ambivalent inställning till fenomenet Targeted Killings & Drone Attacks, som var dagens ämne, så slutade det hela med att vår lärare konstaterade att det för första gången inte var någon på seminariet som hade några egentliga invändningar mot policyn (jag räknades inte).

I helgen firade vi Jocke och Anna med en hejdundrade skiva. Eftersom det var Halloween var jag utklädd.



En korvdräkt, som ni ser. $25 kostade den, ypperligt prisvärt. Festen var en stor succé.