Hej bloggen,
för lite mindre än ett dygn sen anlände den, snöstormen, och sen dess har det snöat uppemot dryga 20 inches i Minnesota. Flygplatsen är stängd, bilarna på autostradan utanför mitt fönster kör i 30 och hörs knappt, facebook-grupper om "snowpocalypsen" med tusentals medlemmar har startats, hypen är stor. När jag i ett försök att trotsa vädermakterna gav mig ut i snöyran för att proviantera på kooperativa mataffären fick jag till slut ända se mig besegrad, då affären stängt på grund av det farliga vädret. Farligt väder alltså.
Tyvärr glömde jag kameran under expeditionen, så ni får hålla till godo med StarTribunes bildrapportering.
Sammanbrottet är nära.
lördag 11 december 2010
måndag 6 december 2010
Thanksgiving
Hej bloggen,
"When in Rome..." brukar man ju säga, angående att ta seden dit man kommer. Följaktligen tog vi tillfället i akt att sista torsdagen i november fira den amerikanska kristna högtiden Thanksgiving. Traditionen påbjuder att man denna dag äter kalkon, som de vänliga indianerna enligt historien gav till de puritanska pilgrimerna som hade ont om mat. Det är ju tacksamt att anlägga ett post-kolonialt perspektiv på det här. Nämligen hur indianerna, som idag åtminstone i teorin är fullvärdiga människor, ses som Guds instrument. Det är ju inte indianerna man tackar för maten, utan Gud.
Succé.
Det var gott med kalkon i alla fall, och till slut blev det sådär fint. Däremellan hade vi dock råkat spåna oss rejält, i efterhand kan man nog sluta sig till att vissa av kockarna kanske druckit mer vin under de tre-fyra timmarna som kalkonen stod i ugnen än vad som vore lämpligt när man ska skilja på plast och plåt i köket.
Rejäl rökutveckling i köket.
Trots intermezzot med den brända plastformen kunde vi till slut sätta oss till bords.
Vissa drack cola, andra drack vin.
"When in Rome..." brukar man ju säga, angående att ta seden dit man kommer. Följaktligen tog vi tillfället i akt att sista torsdagen i november fira den amerikanska kristna högtiden Thanksgiving. Traditionen påbjuder att man denna dag äter kalkon, som de vänliga indianerna enligt historien gav till de puritanska pilgrimerna som hade ont om mat. Det är ju tacksamt att anlägga ett post-kolonialt perspektiv på det här. Nämligen hur indianerna, som idag åtminstone i teorin är fullvärdiga människor, ses som Guds instrument. Det är ju inte indianerna man tackar för maten, utan Gud.
Succé.
Det var gott med kalkon i alla fall, och till slut blev det sådär fint. Däremellan hade vi dock råkat spåna oss rejält, i efterhand kan man nog sluta sig till att vissa av kockarna kanske druckit mer vin under de tre-fyra timmarna som kalkonen stod i ugnen än vad som vore lämpligt när man ska skilja på plast och plåt i köket.
Rejäl rökutveckling i köket.
Trots intermezzot med den brända plastformen kunde vi till slut sätta oss till bords.
Vissa drack cola, andra drack vin.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)