Forsta dagen i skolan.

Sitter i en datorsal som paminner mig om datorns intag i svenska skolor. Ni vet, nar det inte fanns nagot som stod hogre upp pa kommunpolitikernas agenda an att varje skola skulle ha nya, frascha datorer sa att barnen kunde lara sig allt om IT. IT ar for ovrigt nagot som Artur pastar sig vara en mastare pa.
Anyways, i dag hade jag min forsta lektion – Comparative Law. Det var en ganska behaglig upplevelse, mest for att den sokratiska metoden inte verkar vara professor Parisis favorit bland pedagogiska laromedel. Daremot insag jag att min kunskap om det amerikanska skadestandssystemet ar tamligen dalig. Battring kravs saledes eftersom just amerikanska skadestandsratt verkar vara det amne som anvands som utgangspunkt for studierna i Comparative Law.

Ett tillagg bor goras till Arturs redogjorelse for vara eskapader, namligen den eminenta kraftskivan. Innan vi akte hade jag fatt nys om att American Swedish Institute, hadanefter ASI, skulle anordna en kraftskiva for sina medlemmar. Detta tyckte jag lat som en bra grej att ga pa dels for att kraftor ar gott, dels for att ol ar gott. Efter lite overtalning fick jag med mig Artur. $45 fattigare klev vi sa in i ASI:s borg eller vad man nu vill kalla det. Storre an Tyreso Hus var det iaf. En kvalificerad gissning ar att vi sankte medelaldern med cirka 56 ar, da det stora flertalet av kraftskivans gaster verkar varit forrymda fran narmsta aldersdomhem. Vi nedslogs dock inte av detta faktum utan satte oss till bords. Mycket ont kan man saga om amerikaner, men organisation ar de duktiga pa. Tysken ain't got nothin' on the americans. Vid bordet fanns hattar, haklapp, sanghafte och forfriskningar. Pa golvet fanns en mycket entusiastisk toastmaster som, enligt egen utsago, var en hejare pa snapsvisor. Da han fick reda pa att vi var fran "the old country" blev vi genast hans adepter. Detta opakallade mentorskap gick sa langt att vi fick stalla oss i mitten av festlokalen och infor gasterna, som uppgick till ca 100 personer varav en former governor, framfora Gubben Noak. Enligt toastmastern var Gubben Noak den mest traditionella av alla svenska snapsvisor!
Sangen kan nog sagas vara kvallens hojdpunkt tillsammans med de 22 kraftorna jag lyckades trycka i mig.

Nu ska jag aterga till lasning av the Law of Cooperations.

Tack for den har gangen.