Demokraternas tillbakagång i mid term-valen har beskrivits som ett historiskt nederlag, och det är säkert så. Jag är ingen expert i ämnet! Valnederlag analyseras ju i regel "noggrant" av ledarsidor och andra opinionsbildare och den här gången tycks man ha nått konsensus om att det var ekonomin som sänkte demokraterna. En majoritet av de amerikanska väljarna angav att ekonomin var den viktigaste frågan i valet. Demokraternas tillbakagång skulle då ha berott på att Obama inte fokuserade tillräckligt mycket på åtgärder för att vända konjunkturen.
Om detta skriver svensk-kändisen Paul Krugman följande i NY Times:
"The Focus Hocus-Pocus"
Tycker att Krugman talar klarspråk om vad valnederlaget egentligen handlar om, nämligen att folk inte gillar Obamas "socialism", och att dom som eventuellt gör det inte röstar. Dessutom så tycker jag att hans resonemang sätter fingret på ytterligare en trend inom den samtida politiken, nämligen att val allt mer blivit en tävling i att framstå som ett "kompetent" regeringsalternativ. Ungefär som att ekonomi var en fråga som det är sannolikt att regeringar kunde tappa fokus från. Jag tycker det är ytterst problematiskt att folk röstar efter helt "skönsmässiga" faktorer som typ antalet högskolepoäng tagna i nationalekonomi, eller hur bra man klär i kostym, eller att man inte är kvinna, eller att man trivs bra med storkapitalet.
Om man låter såna faktorer vara avgörande så dör ju hela den politiska processen ut, och till slut kommer man inte ens kunna säga att ett partis nederlag beror på att väljarna inte höll med om partiets politik var för dålig, utan på andra faktorer, vars koppling till politiska frågor och sakfrågor i bästa fall är ganska svag.
Fotbollslag kan förlora för att man "tappar fokus" på defensiven, men jag tycker nåt blir fel när man börjar beskriva politiska nederlag i såna termer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar