Hej bloggen,
för lite mindre än ett dygn sen anlände den, snöstormen, och sen dess har det snöat uppemot dryga 20 inches i Minnesota. Flygplatsen är stängd, bilarna på autostradan utanför mitt fönster kör i 30 och hörs knappt, facebook-grupper om "snowpocalypsen" med tusentals medlemmar har startats, hypen är stor. När jag i ett försök att trotsa vädermakterna gav mig ut i snöyran för att proviantera på kooperativa mataffären fick jag till slut ända se mig besegrad, då affären stängt på grund av det farliga vädret. Farligt väder alltså.
Tyvärr glömde jag kameran under expeditionen, så ni får hålla till godo med StarTribunes bildrapportering.
Sammanbrottet är nära.
lördag 11 december 2010
måndag 6 december 2010
Thanksgiving
Hej bloggen,
"When in Rome..." brukar man ju säga, angående att ta seden dit man kommer. Följaktligen tog vi tillfället i akt att sista torsdagen i november fira den amerikanska kristna högtiden Thanksgiving. Traditionen påbjuder att man denna dag äter kalkon, som de vänliga indianerna enligt historien gav till de puritanska pilgrimerna som hade ont om mat. Det är ju tacksamt att anlägga ett post-kolonialt perspektiv på det här. Nämligen hur indianerna, som idag åtminstone i teorin är fullvärdiga människor, ses som Guds instrument. Det är ju inte indianerna man tackar för maten, utan Gud.
Succé.
Det var gott med kalkon i alla fall, och till slut blev det sådär fint. Däremellan hade vi dock råkat spåna oss rejält, i efterhand kan man nog sluta sig till att vissa av kockarna kanske druckit mer vin under de tre-fyra timmarna som kalkonen stod i ugnen än vad som vore lämpligt när man ska skilja på plast och plåt i köket.
Rejäl rökutveckling i köket.
Trots intermezzot med den brända plastformen kunde vi till slut sätta oss till bords.
Vissa drack cola, andra drack vin.
"When in Rome..." brukar man ju säga, angående att ta seden dit man kommer. Följaktligen tog vi tillfället i akt att sista torsdagen i november fira den amerikanska kristna högtiden Thanksgiving. Traditionen påbjuder att man denna dag äter kalkon, som de vänliga indianerna enligt historien gav till de puritanska pilgrimerna som hade ont om mat. Det är ju tacksamt att anlägga ett post-kolonialt perspektiv på det här. Nämligen hur indianerna, som idag åtminstone i teorin är fullvärdiga människor, ses som Guds instrument. Det är ju inte indianerna man tackar för maten, utan Gud.
Succé.
Det var gott med kalkon i alla fall, och till slut blev det sådär fint. Däremellan hade vi dock råkat spåna oss rejält, i efterhand kan man nog sluta sig till att vissa av kockarna kanske druckit mer vin under de tre-fyra timmarna som kalkonen stod i ugnen än vad som vore lämpligt när man ska skilja på plast och plåt i köket.
Rejäl rökutveckling i köket.
Trots intermezzot med den brända plastformen kunde vi till slut sätta oss till bords.
Vissa drack cola, andra drack vin.
fredag 26 november 2010
Goda tider
Det finns mycket man kan glädja sig åt i det här konstiga landet. Ikväll gläder jag mig åt att amerikanerna har förstått det magiska i att förpacka bacon i förpackningar som rymmer 350g. För en (ba)connoisseur som jag betyder det att jag behöver ta fram stekpannan färre gånger. Jag gläder mig också åt att Artur hade två oöppnade vinflaskor hemma. Han får också cred för att just i denna stund sitter och spelar bra musik. En annan sak jag gläder mig åt är att jag och Artur fick chansen att prata med Martin Sila ikväll. Han tycks leva ett tämligen gott liv i Köpenhamn, även fast han enligt egen utsago hade en "rätt tråkig kväll".
Glädjen är stor!
.jpg)
Glädjen är stor!
lördag 20 november 2010
Entertainment
Hej bloggen!
Igår var vi på basket. Vi såg Minnesota Timberwolves spela mot Los Angeles Lakers. Minnesota förlorade, ganska stort. Det var "kul", roligast av allt var underhållningen som inte var iscensatt, nämligen historien med glassmannen. För att publiken inte ska tappa sugen eller gå hem så bombarderas man med "innehåll" hela tiden. Mellan tredje och fjärde quartern visade dom till exempel s.k. roliga klipp på folk som ramlar på is.
Glassmannen var inte en del av underhållningsstaben utan en åskådare som blev less. Förutom roliga klipp så händer det mycket annat på läktaren under matchen, det delas ut pizza och t-shirtar och glass till lyckligt lottade rader. Just glassutdelningen var katalysatorn här, maskoten som skulle dela ut en stor bricka glasstrutar till vinnarraden började nämligen dela ut på fel rad först, noterade sitt misstag och krävde då struten åter från arga glassmannen.
Det skulle han inte ha gjort!
Glassmannen vägrade lämna ifrån sig struten och blev så arg att man på storbildsskärmen i taket kunde se när han slog omkull glassbrickan som maskoten bar på. Inte populärt bland publiken, eller, "Not cool" som speakern sa. Glassmannen blev en återkommande följetong och han förekom i resten av matchen på storbildsskärmen varje gång Lakers hade straffkast, då buandet bilden av honom utlöste skulle psyka straffkastaren.
Det är svårt att sympatisera med glassmannen, fast med lite välvilja skulle man kanske kunna dra en parallell till principen om reformatio in pejus, förbudet mot försämring till det sämre för en part efter överklagande i högre instans. Ett tag hade han ju en glass i handen.
Efter matchen pratade Minnesota Timberwolves team president inför oss, eller, vi blev "addressed" som det heter på engelska. En ganska jobbig stund, men det är ju bra att lämna sin comfort zone ibland.
Igår var vi på basket. Vi såg Minnesota Timberwolves spela mot Los Angeles Lakers. Minnesota förlorade, ganska stort. Det var "kul", roligast av allt var underhållningen som inte var iscensatt, nämligen historien med glassmannen. För att publiken inte ska tappa sugen eller gå hem så bombarderas man med "innehåll" hela tiden. Mellan tredje och fjärde quartern visade dom till exempel s.k. roliga klipp på folk som ramlar på is.
Glassmannen var inte en del av underhållningsstaben utan en åskådare som blev less. Förutom roliga klipp så händer det mycket annat på läktaren under matchen, det delas ut pizza och t-shirtar och glass till lyckligt lottade rader. Just glassutdelningen var katalysatorn här, maskoten som skulle dela ut en stor bricka glasstrutar till vinnarraden började nämligen dela ut på fel rad först, noterade sitt misstag och krävde då struten åter från arga glassmannen.
Det skulle han inte ha gjort!
Glassmannen vägrade lämna ifrån sig struten och blev så arg att man på storbildsskärmen i taket kunde se när han slog omkull glassbrickan som maskoten bar på. Inte populärt bland publiken, eller, "Not cool" som speakern sa. Glassmannen blev en återkommande följetong och han förekom i resten av matchen på storbildsskärmen varje gång Lakers hade straffkast, då buandet bilden av honom utlöste skulle psyka straffkastaren.
Det är svårt att sympatisera med glassmannen, fast med lite välvilja skulle man kanske kunna dra en parallell till principen om reformatio in pejus, förbudet mot försämring till det sämre för en part efter överklagande i högre instans. Ett tag hade han ju en glass i handen.
Efter matchen pratade Minnesota Timberwolves team president inför oss, eller, vi blev "addressed" som det heter på engelska. En ganska jobbig stund, men det är ju bra att lämna sin comfort zone ibland.
tisdag 16 november 2010
Fem veckor till hemfärd
Det börjar lacka mot jul, i vart fall om man har samma tidsuppfattning som gemene amerikan. Däremellan kommer dock tacksägelsedagen som jag inte planerar att fira särskilt mycket. Kanske tillåter jag mig ett torrt kalkonbröst och en slev sötpotatis. Sötpotatis är f.ö. den sämsta grönsaken/frukten/stenfrukten/rovan som Gud skapat. Smakar som att slicka på ett limstift ungefär.
Hur som, eftersom julen är i antågande betyder det också att firma Ogelid/Jacobsson snart kommer hem. Jag hoppas att ni markerat datumet 24 december i era kalendrar, inte bara för att ni då säkerligen får inmundiga mozartkulor, grisfötter i aladåb och julmust som för 8 månader sedan var påskmust och för 6 månader sedan var midsommarmust, utan också för hälsa oss välkomna tillbaka till Svedala.
Ännu har vi dock drygt fem veckor kvar innan vi måste fara hemöver. Fem veckor som jag inte ser särskilt mycket fram emot, eftersom de till största del kommer att tillbringas läsandes urbota tråkiga böcker. Några roliga saker kommer säkert hinnas med, t.ex. blir vi bjudna på basketmatch på fredag mellan Timberwolves och Lakers. Det blir säkert skoj!
Igår var jag f.ö. på en annan basketmatch, Gophers mot Sienna. Bild av arenan nedan.
Efter ännu ett pladdrigt inlägg tackar jag för mig.
lördag 13 november 2010
Nederbörd
Veckans chock står naturen för. När jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret fanns det tydliga indikationer på att det snöat hela natten, marken var helt täckt av snö, vit snö. Och det snöade, och det har fortsatt snöa.
Apokalyptisk stämning
Trots snön, eller kanske tack vare den, gav jag mig ut för att försöka köpa vinterkläder. Det gick inte så bra. Undermålig plogning och bristande förtänksamhet (13 bokstäver) från min sida ledde till att jag kapitulerade och tog bussen hem igen.
Såhär kan en atomvinter se ut.
Kanske har dom plogat nästa gång jag går ut. Annars får jag beställa hem skor.
Apokalyptisk stämning
Trots snön, eller kanske tack vare den, gav jag mig ut för att försöka köpa vinterkläder. Det gick inte så bra. Undermålig plogning och bristande förtänksamhet (13 bokstäver) från min sida ledde till att jag kapitulerade och tog bussen hem igen.
Såhär kan en atomvinter se ut.
Kanske har dom plogat nästa gång jag går ut. Annars får jag beställa hem skor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)